Russin och jag har precis kommit in från en liten träningsrunda/promenad. Det är svårt att beskriva hur underbar mitt lilla troll är utan att verka allt för hemmakär, men hon är verkligen underbar. Så otroligt lyhörd, kontaktsökande och hon lyder kommandon som hon inte ens kan? Kan man önska sig en klokare följeslagare? Det händer ofta att jag får en liten tår i ögat när jag tänker på hur lyckligt lottad jag är som får ha denna hunden i mitt liv. Det känns heller inte fel i mattehjärtat när alla vi träffar också älskar min lilla gumma. Ofta så slutar det med ett - Är det okej om jag tar med mig Russin hem? Det tycker jag är bekräftelse nog på att min gumma är underbar på alla sätt.
Gårdagens uppfödarutblidnings tillfälle var intressant som alltid. Många där är uppfödare till små raser som shih-tzu, chihuahua och kinesiska nakenhundar. Men vi har även en deltagare som äger och har hemma SJU stycken Borsoier, helt otroligt! Så kommer jag med dansk/svensk där varken glitter eller små hårklämmor är särskilt aktuellt. Så ni förstår den härliga blandningen! Hörde även en som hade "leasat" en chihuahua, hur sjukt låter inte det då? Tydligen var det vanligt att göra så för att gynna aveln, hur förstod jag inte.
// Charlotte
