Läskigt värre!

Idag har jag och Russin varit på utställningsträning, vilket till en början var supertrevligt. Ända tills "ledaren" råkade trampa på sin whippet så att den troligtvis bröt benet. Jag gick alldeles bakom och såg hur de trasslade in sig i varandra, förare och hund, och plötsligt hörs ett pang och hundskrik. Fy f*n säger jag bara, benet pekade åt ett annat håll och var ingen vacker syn. Hur mycket otur kan man ha egentligen?

//Charlotte

Nya tag!

Jepp det är dags för nya tag nu. Vi har brytit ihop och nu kommer vi igen!! Russin är så pigg så att hon måste aktiveras flera gånger om dagen. Det blir en del promenader men också en del "charlotte har kommit på övningar", vilket ska vara mer mentalt utmattande:) En övning går till så att jag säger stanna, går bort en bit tittar på hunden samtidigt som jag viftar på armarna. Detta för att hon ska lära sig att mina rörelser inte enbart betyder kom och få godis utan att det faktiskt kan klia och så ibland. Efter en stund ropar jag kom och hon får gå in snyggt på min vänstra sida, sätta sig och först då få godis. Det verkar funka bra iallafall...

Idag har vi även tränat slalom för första gången. Inget avancerat med andra ord, bara tre pinnar godis och en massa beröm. Men det gick väldigt bra, hon vet att när jag säger BRA eller JA är hon är på rätt väg. Tacksammare eller enklare hund att träna med får man nog leta efter, eller ja tror nog att mamma Humla är snarlik i sättet:)

Dilemmma...ska jag åka till Tollarp eller inte?? Blää kan inte bestämma mig. Jag vet att det skulle bli sååå roligt att träffa alla som man bara sett över nätet. Men samtidigt kan vi inte ge 100%. Kanske ska jag vänta ett år och satsa på succé?

Samtidigt skulle jag kunna döda för att vara med på avelsforumet och lyssna på åsikter om hälsoprogrammet!! Bara det är värt resan till Tollarp egentligen...Kanske ses vi??

//Charlotte

Holly & Russin

Gött å leva!

Ja det kan man verkligen säga. Första veckans semester är avklarad eller snarare bortregnad. Vi har bara njutit av livet, fiskat en hel del och försökt att måla lite på huset. Inget ansträngande med andra ord. Den 6/7 var vi på återbesök hos veterinären, där vi tog nya blodprover för att kolla så allt återhämtat sig som det skulle. Vilket det hade gjort, en sån lättande och underbar känsla att få ett sådant positivt besked. Veterinären var mycket nöjd över resultatet och sa att om det fortsatte såhär skulle Russin klara sig utan medicin i framtiden, SÅ SKÖNT!! Russins medicinering har även minskat och hon har i stort sett blivit sig själv igen. Mycket piggare i sättet, blicken och hon orkar att pussas igen(har saknat att bli väckt av pussmaskinen) Som ni förstår så har livet varit gött att leva:)

// Charlotte